motgångar är till för att kämpas
dagens resultat borta mot Hylte/Halmstad slutade i förlust med 1-3. Jag har alltid försökt att hålla humöret uppe hela säsongen, men idag brast det. Jag är jätteglad för Britney's skull som hoppade in som spiker och gjorde ett riktigt bra jobb i både servemottagning och anfall, och även Ali som gjorde ett par riktigt snygga block och anfall. Men ändå så snurrat tankarna. Om tom en passare får gå före i kön om speltid på spikerpositionen, hur bra är jag egentligen? är det min teknik? Anfall? Block? Hur ska jag någonsin få någon erfarenhet på plan? Just nu känns det rätt hopplöst.En sak som var rätt jobbigt psykiskt var när en lagkamrat ilsket kommenterade: "Jag har fått hoppat in och spelat minst en g mg varje match, får jag inte det idag ska jag prata med honom"Då tänkte jag såhär: tänk på mig, jag följer med ända ner till skåne med vetskapen att jag inte ska få spela?'' Idag fick jag bekräftat att jag inte bara behöver tävla mot fyra spikers, utan jag måste tävla mot alla, eftersom till och med en passare får spela istället.Detta tar på psyket, och mitt skolarbete! Snart måste jag nog välja. Jag börjar ledsna lite nu faktiskt. Men missförstå inte, jag älskar volleyboll så den kan jag inte ledsna på! Och jag tänker inte be om ursäkt till någon för detta inlägg. Det är såhär jag känner och det var skönt att få lätta på hjärtat.
Kommentarer
Trackback
