sällskapssjuk och pratsugen
jag har funderat lite grann. Jag har haft en riktigt bra lyssnar-kompis i hela mitt liv. Hon och jag var bästisar i nästan 9 år vilket är en sjukt lång tid, och vi pratade om precis allting. Sen brast det och jag har aldrig hittat en sån bra lyssnar-kompis igen vilket suger. Jag är faktiskt lite ledsen över det. Jag har så mycket som jag skulle vilja diskutera och prata om, så mycket jag vill berätta. Sånt här får mig att känna mig lite utanför, så det är tur att jag har mamma och pappa som stöttar och lyssnar så gott det går och farmor likaså. Jag är riktigt less och vill verkligen inte gå till en kurator igen. Jag vill verkligen lätta på hjärtat men har liksom ingen som jag kan anförtro mig åt. Därför vill jag råda er som har en bra vän på det sättet att hålla kvar den personen så hårt som ni bara kan. Jag har bra vänner, inga som jag skulle vilja byta bort, men jag önskar att jag hade en sån där bra lyssnar-kompis igen. Det skulle vara en fin julklapp må jag säga.Ett litet blogginlägg från hjärtat. Läste ni hit så lär ni antingen ha riktigt tråkigt eller så kanske ni bryr er lite grann. Oavsett så får ni ha en mysig torsdag, själv så ska jag hem och mysa ner mig under täcket till en film och sova ut imorgon.puss och kramgodnattFrankie
Kommentarer
Trackback
